
Då var det alltså dags att fira in våren via valborg igen! Denna eldens och fyllans högtid nummer ett!
I år blir det dock en något lugnare variant av firande än ungdomens hedoniska kombination av pyromani och ölhävning.
Det skulle nämligen bli ganska ensamt att sitta på en parkbänk och halsa Parador när sällskapet består av cirka 12 städade vuxna och hälften så många ungefär halvårsgamla ungar. Så i stället är köttet marinerat, folkölen och fuskcidern är på kylning, lillan är finklädd och stora lillan har gjort en delikat potatissallad.
Och jag ser fram emot en lugn kväll med kul sällskap.
Det är fan inte lätt att bli gammal.
Lillan har för övrigt, av någon helt outgrundlig anledning, lärt sig viska. Det är fanimej det gulligaste jag någonsin sett och hört.