En obehaglig vardagkväll...

Här om aftonen, mitt i ett försök att hjärntvätta bort dagens vedermödor i sällskap av min trogna 360, blev jag kallad till köksdörren av en hetsigt väsande sambo. Vid ankomst till sagda dörr riktades min uppmärksamhet, genom ytterligare väsningar, frenetiskt pekande och yviga gester mot väggen till vårt förråd.
På denna vägg hade nämligen nedan visat monster valt att kampera.



Detta monster var av en sådan dignitet att mitt första försök till angrepp var att tafatt blåsa på det från en god armlängds avstånd. Och se, god vänner, man skall inte underskatta effekten av år av snusande, ty besten föll till marken med ett mäktigt dån.
När så denna avgrundens tjänare störtat tog jag tillfället i akt att, medelst lång pinne, peta fram en av sambon hastigt inhämtad svensk riksdal intill den vederstyggliga skepnaden som referens.



Så, efter att ha riskerat liv och lem för att föreviga denna monstruösa tingest avslutade jag denna giganternas kamp med att, från betryggande avstånd, ge fanskapet 10-15 rapp med ett bastant krattskaft. Ärkefiendens dödsryckningar skakade marken och änglar sjöngo över det dräpta odjuret.


Jag hann bygga en skola i "A kingdom for Keflings" innan läggdags också.

Idétorka...

Har suttit och glott på min blogg med glansiga fiskögon ett otal gånger sedan sist. Kliat mig i getskägget och undrat vad jag ska skriva... Skulle jag skriva om de bra/dåliga filmer jag har sett sedan sist? Eller ondgöra mig över och idiotförklara människor i min omgivning? Ska jag berätta om min tattuering som inte är klar än?
Inget av detta känns tillräckligt underhållande helt enkelt. Livet har bara gått sin gilla gång, vilket i och för sig inte är helt fel det.
Lillan har börjat gå, jag har köpt nya glasögon och jobbet fortsätter suga livsgnistan ur mig.

090816

Stalkade Martin Westerstrand på IKEA Kållered...


(postens titel är förövrigt redigerad i efterhand för att dölja det faktum att jag inte vet vilket år det är och att jag är kass på att komma ihåg födelsedagar)