Ve och fasa!

I lördags bevittnade jag något av det hemskaste som tv-licenspengar kan bekosta. Jag talar naturligtvis om schlagerfestivalen. Jag har inte ens haft sinnesnärvaro nog att skriva om det tidigare, jag tror nämligen att en viktig del av min hjärna smälte i prcessen.
Ett slött zappande mellan kanalerna stannade vid denna vederstyggliga vomering av färger och ljud, och jag var hooked.
Ett tag trodde jag att jag hade fått dilerium, men det var bara Portugals boktipsetinspirerade dekor som totalt slog ut mina synnerver och försatte mig i ett dreglande transliknande tillstånd.
Men man måste ändå på något perverterat vis gilla denna bizarra kvasitävling. Alla finns liksom representerade här, från Tjeckiens obehagliga lilla mustachprydda superhjälte till Rumäniens reklam för sexturism till Elvira: Mistress of the dark som bakgrundsylade för Bulgarien till till Bosnien & Herzegovinas cover på "stad i ljus" till frikyrkopastor Petr från Belarus...
Då har jag inte ens tagit upp de stammande Ryska värdarna.

Hatkärlek är bara förnamnet, för det finns ju inte mycket bättre på publicservicekanalerna än sådant man kan sitta hemma i soffan och smäda.
Eurovision song contest är väldigt smädbart...